Majblomman kommenterar barnvräkningar och hemlöshet

Den här veckan började med att Kronofogden offentliggjorde årets siffror om vräkningar, varpå Sveriges Stadsmissioner släppte sin årliga hemlöshetsrapport. Båda aktörerna har inkluderat barnperspektivet i sin kommunikation, vilket är mycket viktigt i sammanhanget.

Kronofogden slår fast att 447 barn fanns med vräkningsärenden 2025. Totalt berördes 824 barn: 433 var skrivna på adressen där vräkningen genomfördes. 391 barn var inte skrivna där, men hade en förälder som vräktes.

Stadsmissionerna konstaterar att antalet vräkningar har ökat med över 20 procent på två år. Första halvåret 2025 berördes 422 barn. Det är en ökning med nästan 60 procent på tre år.

Majblomman arbetar inte med barn vräkningsproblematiken, men vi ser tydligt att livet har blivit tuffare för barnfamiljer med ekonomiska svårigheter de senaste åren. Vi är inte förvånade över statistiken. Trots flera år med insamlingsrekord har många av våra lokala majblommeföreningar svårt att tillgodose behoven hos alla de barn vars föräldrar söker vår hjälp, trots att det handlar om basala saker.

För oss är utgångspunkten barnkonventionen – lag i Sverige sedan sex år tillbaka. Enligt den har varje barn har rätt till en bostad. En av de fyra grundprinciperna i konventionen säger att barnets bästa ska beaktas vid åtgärder som involverar eller påverkar barnet.  Givetvis finns inga undantag för vräkning.

I en debattartikel som tyvärr fortfarande är aktuell tog vår generalsekreterare upp detta 2024, tillsammans med Tidnignen Faktum och Stadsmissionen Göteborg. Det är möjligt och påbjudet att aktivera barnkonventionen i vardagen, för att stötta enskilda barn som rättighetsbärare i mycket utsatta situationer.

Vårt gemensamma debattinlägg tar upp tiden en vräkning och hur orolig och otrygg den är. Majblomman stöttar barn som har mycket oro i sin vardag. Det är inte givet att vi känner till vräkningssituationer, men vet att när det händer går det ut över barnens välbefinnande både i skolan och på fritiden. Vi gör det vi förmår genom att dela ut ekonomiskt stöd till det mest nödvändiga så väl som till önskningar och intressen som gör att de kan känna sig som alla andra barn. Men ytterst är och förblir barnvräkningar ett fenomen som inte går ihop med barnkonventionen och som är ovärdigt vårt välfärdssamhälle.