Majblomman kommenterar Stadsmissionernas fattigdomsrapport
Majblomman kommenterar Stadsmissionernas fattigdomsrapport
17 oktober är internationella fattigdomsdagen, och vi har tagit del av Stadsmissionernas årliga rapport. Den släpptes igår och handlar om fattigdomen i Sverige, här och nu.
Fattigdomsrapporten tydliggör viktiga perspektiv på de mest utsattas tillvaro i Sverige, varje år. 2025 har Stadsmissionerna intervjuat människor som är mitt i en vardag där pengarna aldrig räcker hela månaden, där tandvård är uteslutet och där barnen får växa upp med oro för familjens framtid. Man har också tagit in viktiga perspektiv från forskare som Anna Angelin, Tim Holappa och Carina Mood. Rapporten lyfter bland annat fram en ojämlikhetsutveckling som skett successivt, och som intensifierats de senaste åren. Vid ett riksdagsseminarium för rapportens offentliggörande konstaterade Stadsmissionernas generalsekreterare Jonas Rydberg att det handlar om ett systemskifte, där människor utanför den reguljära arbetsmarknaden halkar efter allt mer. Han slog också fast att det kollektiva ansvaret för de svagaste i allt högre läggs på civilsamhället. Enkelt uttryckt ersätts välfärden så som vi länge känt den mer och mer av välgörenhet.
Majblomman gör samma bedömning som Stadsmissionerna. En delförklaring till att vi ökat och fortsätter öka vårt ekonomiska stöd till barns basala behov de senaste åren, är att barnfamiljer på samhällsmarginalen inte längre får tillräckligt stöd alternativt inte får tillgång till välfärden i samma utsträckning som på 90-, 00- och 10-talet. Det tydligaste exemplet är den omdebatterade bidragsreform som föreslås av regeringen. Den diskuterades vid riksdagsseminariet, som samarrangerades med Moderaterna och Socialdemokraterna. Utredningen bakom regeringens förslag fick hård kritik, vilken Noria Manouchi (M) besvarade med att det väsentliga inte är utredningen utan den kommande propositionens innehåll.
Oaktat det kan vi konstatera regeringens reformförslag innebär att barn i utsatta situationer kommer att nekas ersättningar som barnbidrag, om förslagen blir verklighet. Detta trots att utredningen slår fast att inslag som bidragstak är oförenligt med barnkonventionen.
Konventionen är svensk lagstiftning och ger att varje barn har rätt till skälig levnadsstandard oavsett föräldrarnas belägenhet. Den säger också att det åligger en stat att säkerställa barns rättigheter värdig den välfärd staten har.
Ett systemskifte som riskerar att försvaga den generella välfärden och obönhörligen hänvisa barnfamiljer till civilsamhället. Så är det svenska välfärdssamhället inte avsett att fungera, och det vore en utveckling på tvärs med den förebyggande ansats som präglar hela den nya socialtjänstlagen.
Precis som Stadsmissionen befarar Majblomman en successiv nedmontering av skyddsnätet i Sverige, och på längre sikt en förskjutning av ansvaret för grundläggande trygghet från statlig nivå till kommuner och i allt högre grad ideella aktörer. Utredningen bakom den föreslagna bidragsreformen konstaterar denna ansvarsförskjutning, men formulerar inga förslag på hur civilsamhället ska kunna möta det ökade behovet.
Vi är liksom Stadsmissionerna mycket engagerade i vårt ändamål och kommer att fortsätta att lägga full kraft på att uppfylla det. Men civilsamhällets roll är att komplettera det offentliga – inte ersätta det.