Majblomman kommenterar förslag och barnrättsreformer i valrörelsen
Valåret 2026 har inneburit många förslag med koppling till barnfamiljer och barns levnadsvillkor. Barnfattigdom och barns ekonomiska villkor har fått större utrymme i debatten än på länge. Flera partier presenterar nu förslag eller löften som ligger nära de reformer Majblomman har drivit de senaste 10 åren, som fria glasögon för barn, höjt barnbidrag, ett särskilt stöd till ensamförsörjare och ekonomiskt tillgänglig kollektivtrafik för alla mellan 12 och 18 år.
Majblomman välkomnar givetvis att politiken uppmärksammar frågor som rör barns levnadsvillkor. Men för att verkligen göra skillnad behöver barnrättsreformer utgå från barns rättigheter och utformas för att hålla över tid. När barns rätt till hälsa, utbildning, utveckling, delaktighet och skälig levnadsstandard omsätts i praktisk politik bli reformerna mer än tillfälliga satsningar. De blir en del av samhällets långsiktiga ansvar för barn – sociala investeringar.
2016 sjösattes två reformer som Majblomman länge efterfrågat: det lagstadgade glasögonbidraget för barn och unga samt kostnadsfria läkemedel för barn. Reformerna är generellt utformade och finns kvar 10 år senare. De svarar på konkreta behov, och stärker barns möjligheter att tillgodogöra sig sina rättigheter. Därför har reformerna blivit en självklar del av barnvälfärden i Sverige.
De senaste åren har även andra initiativ vuxit fram som syftar till att stärka barns möjligheter att delta på jämlika villkor. Fritidskortet är ett aktuellt exempel på en ambition att sänka trösklarna till föreningslivet. Vi välkomnar syftet, men har samtidigt varnat för tung administration och risker att stödet inte når de barn som står längst ifrån organiserade fritidsaktiviteter. För Majblomman är den centrala frågan om en reform i praktiken stärker barns möjligheter att ta del av sina rättigheter. Därför följer vi fortsatt Fritidskortets utveckling och betonar vikten av lösningar som är enkla att använda och som når de barn som möter störst hinder för att delta.
Under 2026 har Majblomman prioriterat varje barns rätt till skälig levnadsstandard, genom krav på ett uppräknat och indexerat barnbidrag med ett särskilt ensamförsörjartillägg. Frågan om fri kollektivtrafik för barn och unga på kvällar, helger och lov, liksom behovet av en nationell satsning på simkunnighet har också stått högt på vår agenda.
Det märks nu i valrörelsen att flera partier delar vår problembeskrivning. Socialdemokraterna föreslår avgiftsfria resor för unga och studenter, med fria resor för 12–19-åringar på kvällar, helger och lov. Förslaget ligger nära den nationella reform som Majblomman har drivit sedan 2023. Under 2026 har regeringen samtidigt genomfört en tillfällig halvering av priset på månadskort i kollektivtrafiken från juli till årsskiftet, något som Vänsterpartier vill permanenta. Det är positivt att fler ser kollektivtrafiken som en fråga om både hushållsekonomi, rörelsefrihet, jämlikhet och barns möjligheter att delta i samhället.
Men nästa steg måste vara att gå från tillfälliga rabatter och regionala lösningar till en stabil nationell reform för barn och unga. Ett barn ska kunna ta sig till träningen, kulturskolan, ett extrajobb eller en vän oavsett var i landet barnet bor och oavsett familjens ekonomi. Möjligheten att röra sig i samhället påverkar barns självständighet, delaktighet och möjlighet att ta del av sådant som andra barn tar för givet. Fri kollektivtrafik utanför skoltid är därför både en social investering och ett sätt att stärka barns rätt till utveckling, delaktighet och en meningsfull fritid.
Det allmänna barnbidraget har sedan 1948 varit en grundbult i den svenska barnvälfärden. Det är enkelt, förutsägbart och knutet till barnet. Men bidraget har stått still på 1 250 kronor i månaden sedan 2018 och har därför förlorat betydande i värde i takt med att priserna stigit.
I valrörelsen har flera partier nu föreslagit förstärkningar. Socialdemokraterna vill dubbla barn- och studiebidraget inför jul- och sommarlov. Kristdemokraterna har föreslagit att barnbidraget höjs till 2 000 kronor och därefter värdesäkras mot inflationen. Vänsterpartiet och Miljöpartiet har också under mandatperioden drivit höjningar av barnbidraget. Förslagen skiljer sig åt, men de visar en växande enighet om problemet: barnbidraget har halkat efter.
Majblomman välkomnar att frågan äntligen får den tyngd den förtjänar. Barnbidraget är en central del av samhällets ansvar för barns rätt till en skälig levnadsstandard och behöver därför följa samhällsutvecklingen. Ett generellt barnbidrag bidrar till att upprätthålla en gemensam barnvälfärd för alla barn. Samtidigt behövs ibland kompletterande insatser för de barn som möter störst ekonomiska hinder. Vår utgångspunkt är att barnbidraget ska räknas upp och indexeras, så att dess värde inte gradvis urholkas mellan politiska beslut. Samtidigt ser Majblomman ett behov av att stärka stödet till barn i ensamförsörjarhushåll, där risken för ekonomisk utsatthet är betydligt högre. Därför driver vi frågan om ett särskilt ensamförsörjartillägg. Att frågan nu har utretts och tagits upp av Miljöpartiet visar att behovet av en sådan förstärkning uppmärksammas allt bredare.
I sammanhanget måste regeringens bidragsreform nämnas. Utredaren konstaterade att delar av reformen står i strid med barnkonventionen, och civilsamhället har sedan förra hösten tvingats försvara barnrättsperspektivet i grunden, vilket är mycket anmärkningsvärt. Vår bedömning är att reformen riskerar att underminera befintlig barnvälfärd och framtida satsningar. Särskilt bidragstaket illustrerar en utveckling där barns rättigheter inte längre självklart ges företräde. I stället överordnas åtgärder kopplade till föräldrars beteende.
Barnkonventionen är inte en dekoration i svensk politik. Den är svensk lag och ett människorättsligt åtagande. Barnets bästa är en självständig rättighet som ska beaktas i beslut som påverkar barn. Den kan inte göras indirekt genom antagandet att försämrade villkor för föräldrar på sikt ska gynna barnet. Politiken måste pröva vad barnet behöver här och nu, men också säkerställa att alla barn ges reella möjligheter att utvecklas och leva under skäliga villkor.
Barnkonventionen är inte bara ett skydd mot försämringar. Den innebär också ett aktivt ansvar för staten att skapa förutsättningar för barns hälsa, utbildning, utveckling, delaktighet och skäliga levnadsstandard. Barnets bästa ska inte bara beaktas när rättigheter riskerar att begränsas, utan också vara vägledande när nya reformer utformas.
Valrörelser behöver löften. Men barn behöver reformer som håller över tid. De behöver beslut som tar deras rättigheter på allvar, som når brett och samtidigt fångar upp de barn vars rättigheter riskerar att inte förverkligas. De behöver en politik som utgår från vad barn behöver för att leva, utvecklas och delta på jämlika villkor, inte från var nästa mandatperiod börjar och slutar.