Majblomman kommenterar vårt seminarium om årets fattigaste månad 

Nyligen ordnade Röhsska museet och Majblomman ett seminarium om barn och ungdomar i ekonomiskt utsatta situationer. 

Bakgrunden är den envisa inflationen och de stadigt ökande levnadskostnaderna. De senaste två åren har det ekonomiska läget pressat barnfamiljer i Sverige, vilket hela civilsamhället har påtalat lika länge. 

I vår panel, ledd av moderator Matilda Westerman, fanns Majblommans generalsekreterare Åse Henell tillsammans med Tapio Salonen som är professor i socialt arbete och Gilbert W Larsson, verksamhetsutvecklare vid Göteborgs stad med mångårig erfarenhet av arbete med ungdomar och rätten till en meningsfull fritid. Samtalet handlade om konsekvenserna av recessionen, om ett välfärdssystem i behov av modernisering, om barnfattigdom generellt och sist men inte minst om sociala investeringar. 

En utgångspunkt för all barnrättspolitik borde vara det faktum att Sverige är ett rikt land, menade Tapio Salonen. Men trots våra resurser har Sverige under många år blivit allt mindre jämlikt. Början av 1980-talet brukar den ekonomiska jämlikheten beskrivas som historiskt jämn av nationalekonomer, därefter kom 90-talskrisen och de senaste två decennierna har den ekonomiska klyftan vidgats markant. Socialförsäkringssystemet har inte förmått kompensera i tillräcklig och institutioner som barnbidrag och försörjningsstöd misslyckas med att stötta de människor som behöver det mest i tillräcklig grad. Mot den bakgrunden argumenterade Tapio för en modernisering av det välfärdssystem som byggdes i mitten av 1900-talet, men som inte är kompatibelt med de problem som Sverige har idag. Slutligen efterlyste han mer samverkan inom civilsamhället för att sätta press på politiken. 

Många ungdomar med svårare förutsättningar har ett tydligt driv, konstaterade Gilbert Larsson. Pandemiåren och lågkonjunkturen fick många att vilja vara med och påverka samhället mer. Samtidigt är det tydligt att alla känner av de svåra tiderna och att en skör familjeekonomi många gånger hindrar barn och tonåringar från att ägna sig åt en aktivitet. Man kanske behövs hemma när ens förälder måste ta ett gig-jobb till, vilket leder till en mer bunden tillvaro för barnen. I sitt arbete ser Gilbert Larsson på nära håll hur ensamstående mammor kämpar för att få ihop ekonomin och hur Sverige har fått mer av parallella samhällsekonomier de senaste åren, vilket är en oroande utveckling inte minst ur barnperspektiv. 

På den avslutande frågan om vad som behöver göras svarade Gilbert Larsson att de mest utsatta barnen är den grupp som ovillkorligen ska ha mest stöd av samhället. Han poängterade också att var och en kan bidra i sin närmiljö. De flesta har barn i sin vardag som behöver uppmärksammas och ha stöd, på riktigt. 

Majblomman kan genom våra volontärer bekräfta bilden av en ökad press på barnfamiljer, konstaterade Åse Henell. Majblomman har de senaste åren fått in fler ansökningar, i vilka barns behov beskrivs som mer basala. Här har vi en unik möjlighet att hjälpa. Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att Majblomman inte är en myndighet. Som barnrättsorganisation har vi en frihet att ge ekonomiskt stöd till allt från kläder till barnkalas och fritidsaktiviteter. Vi vill ge barn möjlighet att drömma och förverkliga sig på lika villkor. 

Avslutningsvis konstaterade Åse Henell att i svåra ekonomiska tider är det viktigt för civilsamhället att gå samman, formulera krav och komma med konkreta förslag. Majblommans senaste exempel på detta är vår föreslagna reform med fri kollektivtrafik för barn och tonåringar på fritiden.