Majblommans kommentar: fattigdomsdebatten

Just nu återkommer temat fattigdom och barnfattigdom i det offentliga samtalet i Sverige. Majblomman välkomnar diskussionen. Vi har länge jobbat för att den ekonomiska utsatthet som drabbar barn i vårt land ska få plats på den samhällspolitiska agendan, och vi värdesätter den fokusförflyttning som skett i debatten.

Vi håller med de debattörer som påpekat att hunger och svält är begrepp som man inte ska slarva med, särskilt i ett välfärdsland där andelen människor i så kallad materiell nöd är låg.

Samtidigt har Majblomman den största respekt för exempelvis skolkökspersonal som det senaste året vittnat om att barn är hungrigare i anslutning till helger. Vidare är det fakta att aktörer Röda Korset och Stadsmissionerna har fler besök på sociala matbutiker, soppkök och skolfrukostmottagningar än innan den ekonomiska krisen. Och vid våra egna rundringningar uppger Majblommans volontärer att de får in fler ansökningar om ekonomiskt stöd till barns basala behov.

Vi uppfattar att problematiseringen av den debatt där hunger nämns handlar om att peka på både vikten av att inte slarva med begreppen, på människors privatekonomiska ansvar och på gränserna för vad politiken kan och bör göra.

Majblommans erfarenhet är att fattiga föräldrar som grupp prioriterar sina barn före sig själva i alla lägen. Man försöker ge barnen näringsriktig mat så långt det är möjligt även om det innebär att de egna behoven får stå tillbaka. Och vi menar att det har varit så under en tid. I den Sifomätning Majblomman genomförde tillsammans med Rädda Barnen, Röda Korset och Hyresgästföreningen i början av året svarar 3 av 10 ensamstående med inkomst under 35.000 kronor jakande på frågan om det de senaste 6 månaderna varit svårt att köpa näringsrik mat till familjen alla dagar i veckan.

Vi menar att de tydligt ökade levnadsomkostnaderna det senaste året märks ordentligt för föräldrar med utsatt ekonomi. Det är inte samma sak som att de inte lyckats ge sina barn den mat de behöver. Föräldrar i allmänhet är angelägna om att göra sitt bästa för sina barn.

Att vara förälder med svag ekonomi i Sverige handlar i praktiken om att sakna en rad olika slags resurser, inte bara pengar. Man förstår att dyrt är dumt, och vår bild är att denna grupp kämpade med sin privatekonomi redan innan den ekonomiska krisen. Att ha en svag ekonomi innebär i princip alltid att vardagslivet är tyngre. Fattiga föräldrar saknar ofta tid och inte sällan är de ensamförsörjare med ett dubbelt föräldrauppdrag.

Det är en klassisk kritik att uppmana fattiga människor att skärpa sig, ha en rationell plan och följa den: sluta röka, ändra sina konsumtionsvanor och vara en mamma med mer ork för planering. Rationella förslag som inte innehåller ny information för mottagaren. Den som vet att hon är fattig vet att hon borde vara piggare och bättre på ekonomi. Kanske får hon skylla sig själv. Men Majblommans perspektiv är barnets. Barn kan inte rå för att de är födda av föräldrar som är fattiga, och Majblommans ändamål är just att ge ekonomiskt stöd till enskilda barn utifrån personliga behov.