Majblomman kommenterar: höstbudgeten

I förlängningen innebär de förestående kommunala nedskärningarna att barn i utsatta situationer drabbas särskilt hårt. Vi har bevakat barns villkor på fritiden i många år. När våra volontärer delar ut ekonomiskt stöd till enskilda barn, är en av de största kategorierna just fritidsaktiviteter, inklusive utrustning och resor med kollektivtrafik.

Vi erfar att medel för barns fritidsaktiviteter tenderar att dras in först när budgetar måste bantas. Och de barn som är Majblommans yttersta målgrupp torde i ett sådant läge få det ännu svårare än i dag att tillgodogöra sig rätten till en meningsfull fritid – en rätt som slås fast i barnkonventionen. Det är mycket olyckligt. Just den här gruppen barn saknar föräldrar med möjlighet att betala eller på annat vis bidra till barnens fritidsaktiviteter. Således är det dessa barn som behöver samhällets insatser som mest, när samhällsekonomin försvagas.

Att höja rösten för barns idrottande eller kulturutövande kan te sig naivt eller kanske kortsiktigt, men faktum är att barnperspektivet är avgörande i det långa loppet. Ett samhälle som inte förstår att hålla fast vid sociala investeringar kommer, på längre sikt, att tvingas betala desto dyrare. Vi menar att satsningar på barn och tonåringar måste göras med extra kraft när man, som nu, går in i en lågkonjunktur. Precis så har Majblommans forskningsråd resonerat när vi, i skenet av inflationen och ökningen av ansökningar om stöd till barn, valt att dubblera våra forskningsanslag inför 2024. Det möjliggör en rad forskningsprojekt som kommer främja livssituationen för barn, med fokus på rättigheter, inflytande och delaktighet.

Som barnrättsorganisation ser vi sociala investeringar i barns livsvillkor som den enda rimliga vägen vidare. Det är inte lika rubrikvänligt som slopad snusmoms eller dito plastpåseskatt, men det är nödvändigt.