Majblomman kommenterar: orimliga förskolelistor
Just nu skolas barn över hela landet in på förskolan och information delas ut, om allt från scheman och aktiviteter till extra utrustning och kläder i reserv. Det senare ställer till det rejält för många av de barnfamiljer som våra volontärer möter.
Under sommaren fick vi på Majblomman till oss ett exempel; en milt sagt gedigen lista över kläder och saker som varje barn måste ha på en förskola, någonstans i Sverige:
- Solhatt eller keps
- Solkräm
- Vattenflaska
- Minst 2 par byxor, 2 par strumpor, 2 tröjor
- Vantar: Minst 2 par extra, lätta att ta på och av, ej fingervantar
- Tumvante i tyg
- Galonvantar
- Regnkläder
- Gummistövlar
- Tunnare mössa
- Fleecejacka
- Fodrade galonvantar
- Fodrade galonkläder
- Varm mössa
- Overall
- Tunnare jacka
- Tunnare täckbyxor
Föräldrar med låga inkomster har garanterat mycket svårt att investera och leverera så som vissa förskolor kräver. En stor del av de barnfamiljer som vänder sig till Majblomman behöver ekonomiskt stöd till barnen just för att kläder och skor är kostsamt. I skenet av den långvariga situationen med hög inflation har den här gruppen dessutom fått allt svårare att möta sina barns grundläggande behov. Det ser vi i ansökningarna till våra majblommeföreningar. Det nya normala har blivit att söka pengar för basala saker. Utvecklingen bekräftades i den Sifomätning som vi tog fram i början av året. Den visar bland annat att 1 av 4 barnfamiljer med låga inkomster har svårt att få råd med nya kläder till sina barn.
Vi har förståelse för att förskolor behöver organisera sig med hjälp av föräldrarna, för barnens bästa. Intentionerna är goda. Samtidigt kan vi konstatera att exempelvis ensamförsörjare inte har en rimlig chans att investera i dubbla garderober på det sätt som krävs här, men att det bevisligen saknas medvetenhet om detta.
Vidare menar vi att forcerande av inköp är en sorts dold kostnad, vilket är problematiskt med tanke på att förskolan omfattas av ett avgiftssystem med maxtaxa. Enkelt uttryckt ska man inte behöva betala stora summor utöver den inkomstprövade avgift som ”föris” kostar varje månad. Många talar också om förskolans kompensatoriska uppdrag. En del i det är att stötta barn vars föräldrar har en svag ekonomi. Det görs givetvis inte genom dyra klädlistor.
Majblomman uppmanar till eftertanke bland kommuner och andra huvudmän, särskilt i en tid då allt fler har svårt att få ihop ekonomin. Det vore mycket olyckligt med en utveckling med fler dolda avgifter, som egen matsäck och utflykter som kostar. Vi ser att det saknas kunskap bland skolpersonal om ekonomiskt utsatta barns villkor.