Stort ansvar och mycket kärlek på liten yta
NANDIN, MAMMA TILL ASTRID
På 20 kvadratmeter ryms hela livet. Framtidsdrömmar, oro och ansvaret för ett barn. Nandin är 28 år och bor med sin femåriga dotter Astrid i en liten studentlägenhet i Stockholm. Ett hem som fungerar, men på lånad tid.
Nandin kom till Sverige som 17-åring och fick börja om från början. Nytt språk, nytt land, nya förutsättningar. Hon lärde sig svenska samtidigt som hon gick klart gymnasiet och tog studenten. I dag studerar hon digital affärsutveckling och jobbar extra. Steg för steg mot ett tryggare liv för sig och sin dotter.
Nu står hon inför ett svårt val.
– Jag vill verkligen fortsätta plugga. Men till hösten börjar Astrid i skolan och då behöver hon ett eget rum… Ska vi ha råd med en tvåa måste jag pausa studierna och hitta ett heltidsjobb. Jag får välja det som är bäst för Astrid.
Nandin har en timanställning på ett växlingskontor, men utan fast schema. Hur många pass det blir och hur mycket lönen landar på skiljer sig månad till månad. Den ovissheten är stressande.
– Som ensamförsörjare finns inga marginaler, vilket gör mig extra sårbar. Om Astrid blir sjuk och vi måste vara hemma krockar allt med tentor, inlämningar och jobb. Då är det kört.
Vardagen är ett tajt pussel som måste fungera mellan lämning och hämtning. De går upp samtidigt, äter frukost ihop och Nandin lämnar Astrid på förskolan vid åtta. Sedan fortsätter dagen i ett nytt tempo: föreläsningar, pendling, extrajobb. Allt för att få ihop både framtid och nutid.
Nandin har blivit expert på att trolla med pengar. Hon köper det mesta Astrid behöver på second hand och säljer vidare så fort Astrid vuxit ur kläderna. Astrid har också flera allergier, vilket gör matkostnaderna högre. Barnbidraget försvinner snabbt till mat, vinterskor och det som behövs här och nu.
Vad skulle 1 250 kronor extra i månaden betyda?
– Det som skulle göra mest skillnad är att Astrid skulle kunna fortsätta med sin dans. Hon älskar att dansa, men den här terminen hade jag helt enkelt inte råd att betala avgiften. Jag fick dra till med en vit lögn och säga att den var slut. Det gjorde otroligt ont.
Ett ensamförsörjartillägg skulle innebära mer än bara överlevnad. Att Astrid får vara med, inte stå utanför.
Att bära allt själv och försöka räcka till som både mamma och pappa är svårt. Allt Nandin vill är att ge sin dotter trygghet, kärlek och en stabil vardag. Med stolthet berättar hon om Astrids senaste utvecklingssamtal på förskolan.
– Hon är omtänksam, snäll, men har integritet och vågar säga ifrån. Och sprider alltid glädje.
Samtidigt finns det något Nandin inte kan kompensera för, hur mycket hon än försöker.
– Allt går inte att ersätta. Som att ha en pappa som finns där varje dag.